craving
Idag på Burger King åt jag hälften av min brors pommes. Det skulle jag inte ha gjort. Ända sedan dess är det enda jag kan tänka på gyllengula, salta, perfekt frasiga pommes frites. Alltså jag är döende. Om jag blundar ser jag pommes. När jag går in i köket för att ta ett midnight snack är min högsta önskan att hitta pommes i ugnen. Eller i alla fall lite chips som substitut. Ska aldrig mer äta dem. Då kanske jag aldrig mer känner såhär. Eller... så stannar känslan hela livet. = HELL
come to mama
Kommentarer
Trackback
