Farlig shopping
Igår åkte jag till stan ensam igen.
Jag är inte alls bra på att shoppa ensam! jag behöver helt enkelt feedback och någon att prata med. Vad gör man annars när man ser en jättesöt gaykille som doftar på Mariahs nya parfym Pink Luscious eller när man får oförklarliga bitchblickar från tjejer i likadan jacka som man själv har. Det är helt enkelt sådana stunder som kräver kommentarer! I alla fall i mitt öververbala liv.
Och när blev shopping en egentligen en kampsport? Jag hade precis kommit ut från Åhléns (med en ny, härlig tjock halsduk som ska skydda mig från Linköpings vinter) och passerade förbi en tjock man som vilt gestikulerade. När jag gick förbi slängde han med armarna och träffade mig rakt i ansiktet. Jag stannade chockad till, tittade lite på honom och väntade på en ursäkt. Men den kom inte! Han bara stod där, som om inget hade hänt och tittade dumt på mig. Jag orkade inte bry mig, utan gick lite surt vidare bara för att tio meter längre bort ryka ihop med en äcklig duva, som i flykt från ett sparkande barn, kom oroväckande nära mitt ansikte. Jag skrek högt. Alla tittade. Som om jag var galen. Vad är det med människor? Om en duva nästan bygger på på ens huvud skriker man! Eller det kanske är något speciellt med Linköpingsborna? Vad vet jag. Har trots allt inte bott här särskilt länge. Hur som helst var min lilla shoppingtur inte så lyckad som jag hade hoppats. Mer spänningsfylld än de brukar. Och inte på det bra sättet. Kanske ska hålla mig till onlineshopping från och med nu =)
Hursomhelst åkte jag hem istället hem och lagade middag (bakad potatis och fisk) och kopplade sedan av med Marabou Apelsinkrokant och Top Model i soffan. Och för att höja mysfaktorn tändes inga lampor, bara levande ljus. Det är det som är det allra bästa med hösten. Levande ljus och varmt te medan regnet smattrar mot fönstret utanpå. Prova!
XoXo
Naughty
Yey! Hösten är tillbaka!
