Jag är så excited!
Look how pretty!!
Hallon, Bill Kaulitz och Idol...
Varför gillar alla småtjejer idag killar som Johan i Idol och han där Bill Kaulitz eller vad han heter i Tokio Hotel? Alltså, supersmala killar som ser precis ut som tolvåriga tjejer. Det är ganska roligt faktiskt. Fast nu påpekar Mama att jag ska inte säga för mycket. På min tid var det Leo DiCaprio och Nick Carter från Backstreet Boys som gällde, och de var inte direkt supermanliga heller. Tänk Leo cirka 1997 i t ex "Titanic".. Inte direkt supermanlig =)
Nu måste jag förresten uttala mig lite om Robin B. Han gör inget intryck på mig. Märkte ni hur han flackade med blicken i början? Det borde man INTE göra. Nej fy, det här gillar jag inte. Det här är faktiskt första gången jag ser Idol i mer än två sekunder, men det här är inte bra!!
Men nu är det hög tid för lite godis! Idag blir det en lat kväll, så gör vi något galnare imorgon! Ha en underbar fredag och Halloween.
Vår fredagkväll...
Regn, snö och Halloween!
I fyra timmar försökte jag värva människor (medan det ösregnade och sedan snöade) utan någon större tur. Och chefen lät oss inte sluta. Men allvar, det är svårt nog att få folk att stanna om solen lyser, varför skulle de göra det när det regnar?!
Det är verkligen roligt. Minst tio som jag frågade "skulle till tandläkaren" och väldigt många måste springa till bussen varpå de går in på Åhléns! Hihi. Människor är skumma.
Snart är det i alla fall Halloween. Jag måste verkligen baka pumpkin pie. Gjorde en förra året (och en jättefin pumpa faktiskt) men nu kan jag inte hitta receptet. Och om min pojkväns kompis kommer hit ska jag ha en riktigt härlig girls-week-end med Mama! Men nu ska jag bara njuta av att inte vara ute och sätta mig framför TVn och sluta röra mig för dagen =)
Happy Halloween!
Dags att jobba
Jag känner mig så oinspirerad idag. Måste verkligen försöka pull myself together och tänka på roligare saker. Som att Mama och jag ska se Gavin DeGraw på måndag i Stockholm! Ska blir riktigt kul =D
Förresten...Mama om du läser detta...svara på dina SMS!!!
Gavin =D
"Jag rakar hela kroppen..."
Okej. Det är verkligen dags att jag skriver lite om mitt nya jobb. Jag har bara haft det i en dag, (tre dagar om man räknar med utbildningar) och jag är redan trött på det! Jag har fått jobb som "medlemsvärare" som det så fint heter. Men tro mig, det är inte så fint som det låter. Jag trodde telefonförsäljare var BAD, men detta är värre. Jag ska gå fram till folk på stan och försöka övertala dem att skänka pengar till en välgörenhet. Och det hade kanske inte varit så hemskt om det inte var iskallt och exakt alla som går förbi ger en starka hatblickar, ignorerar en, eller hittar på en riktigt dum ursäkt som: "eeh, nej jag ska till... eeh...frisören". Jag är inte dum. Jag tycker inte heller om att bli störd på stan, men det är så roligt att se när folk verkligen anstränger sig för att hitta på lögner. Säg bara: "nej tack", le artigt och gå. Så svårt är det inte.
Men det roligaste med det här jobbet är ändå min chef. Han är utan tvekan den skummaste människan jag någonsin mött.
Under vårt första möte pratade han om kukar, hur stenåldersmänniskor "svängde pitten framför en eld för att få uppmärksamhet", han totalsågade i stort sett alla religioner och ja, sa bara allt som man absolut inte får säga.
Andra gången vi träffades skulle jag värva människor på stan. Då berättade han hur han rakar bort allt hår på kroppen, "till och med pungen". Och sen puttade han mig på armen med sitt huvud varpå han utbrast: "haha, I just gave you so much head". Det är sånt man bara inte kan svara på. Man blir liksom förstummad av det personen säger.
Förlåt, men jag har en historia till. För att hämnas på en vän som messed up hans lägenhet, sket han, la skiten i en kondom, tillsammans med lite metall, sen knöt han ihop det och la det i kompisens jackficka, han skulle nämligen flyga till New York samma dag. När han gick igenom metalldetektorn så började det självklart pipa och ja...ni kan räkna ut resten...
Alltså missförstå mig inte. Han är inte en dålig person, har är faktisk härlig. Men han kan inte få mig att gilla mitt jobb.
Det bästa med det är rasterna. Får få får jag njuta av en varmkorv med bröd och inte tänka på att jag ska spendera ytterligare två timmar på Linköpings kalla gator.
Hur som helst, om ni ser en frusen tjej med svarta boots och en vit mössa någonstans på stan i Linköping, snälla kom fram och låt mig värva er =)
Kram
Det bästa med jobbet...
yay
Snart är det dags för framtids-Desperate Housewives. I'm so excited!! Men mycket ledsen över att Mike och Susan har gjort slut.. Jag har en känsla av att Mike dog men jag vet inte.
Dags att pee och fixa lite mat. Blir nog färdig-lasagne idag... I'm a bad person. Hejdå.
Malmö <3
- Falafeln. Här är falafeln ett äkta skämt. Den kommer i typ tunnbröd, med pyttesmå, hårda falafelbollar, och kostar runt 60 kr!! Är det inte helt sick. Inte för att jag var en så stor falafelälskare hemma heller, men jag menar det är ju gott. Och hur kan de kalla denna dyra skiten för falafel?
- Folk är artiga här. Okej, det är väl egentligen ett plus, men när busschauffören säger "jag tror det är någon som råkar luta sig lite mot stoppknappen så den trycks in hela tiden, det är lätt hänt men försök att undvika det" med en trevlig röst istället för ett skrik på skånska "om ni trycker på den jävla knappen en gång till så åker ni ut! FÖRSTÅTT?" så saknar jag skrikiga, tjocka, skånska gubbar like crazy.
- Alla här är likadana, framför allt tjejerna. De går runt i sina koftor och sitt utsläppta, plattade hår och är allmänt trevliga mot alla. Jag saknar Heleneholms freaks och cp-barn. (nästan att jag saknar emos. men bara nästan)
- Här är skog och fält överallt. Om man går typ hundra meter från mitt hus står man mitt i värsta fältet. Och på väg till skolan cyklar jag genom en skog. En äkta skog. Det är freaky.
- Malmö har havet. Allt som finns här är en skabbig sjö en mil utanför stan. Okej, jag har ingen rätt att kalla den skabbig för jag har aldrig ens sett den. Men ändå.
- I hela stan finns ett enda, jag skojar inte, ett enda Espresso House.
- Och inget Zara.
Mama
Bra idé?
Fika, mat & nap
Idag har vi haft en naughty & mama-dag. Först hade Natti en helt sjuk jobbintervju med en man som sa att han var förståndshandikappad och pratade om otroligt inappropriate saker. Sen träffades vi utanför espresso house för en härlig förmiddagsfika. Jag drack en underbar Chai Latte med ett hjärta på hihi (den var faktiskt extra god, kanske för att det var länge sen sist) och provade deras nyhet, banankaka. Natti drack grönt te och åt en muffins. Det var gott. Så satt vi och snackade skit inne på härliga espresso house i nån timme, riktigt härligt!
Sen gick vi och shoppade lite (csn kom ju idag, woo hoo :-)), jag köpte en rosa tvålflaska till badrummet. Eller tvålflaska... vad heter det? sån man har tvålen i vid handfatet. Aaah, tvålpump är det eller hur?
Vi åt sen underbara mackor på Cafe Cioccolato eller vad det heter. Det var skitgott. Vi såg en härlig kines-gay där som vi ville bli vän med. Men han lämnade en bit av sin efterrätt = troligen inte our kind of person. Även där satt vi och pratade länge ända tills han i kassan (enligt naughty) började ge oss enorma hatblickar och vi typ rusade ut därifrån.
Efter lite shopping på apoteket begav vi oss hemåt. Vi förfasades över lite blandade dialekter på bussen kom vi hem till Nattak och la oss och sov på soffan. Det var trångt. Jag svettades som ett djur och Natti låg hopkrupen och frös. Sebbe kom hem och väckte oss och nu är det time for The Hills.
Vi är sugna på sushi och Patrik 1,5
Killar och data-spel
"Easy, easy, easy, easy, åh fan, på, på, nu, jag lär dö, jag kan inte attackra, nu pushar vi, pusha på som fan, jag har ulti..." osv. Jag förstår allvarligt inte vad det är som fängslar dem. Själv försöker de övertala oss om att det är ungefär som att följa en riktigt bra serie på TV, man blir liksom fast. Men kom igen, det är inte sant! För i serierna händer det i alla fall saker, och tro mig, det gör det inte i det spelet. Han sitter seriöst och klickar på olika platser, om och om igen, varpå bakgrunden förändras obetydligt. Och det handlar inte om en gång i veckan eller så. Nej, nej, detta håller han på med minst två timmar, VARJE DAG!
Jag kan medge att jag skulle vara en aning mer förstående om han spelade ett annat spel, något där banorna (eller vad det nu heter) förändrades lite. Men nope! Det ska vara enformligt. Vad beror det egentligen på? Kanske har det något att göra med att killar inte har förmågan att göra fler saker samtidigt. (Förlåt, men det är ju faktiskt så att tjejer är bättre på det!) För dem är det antagligen helt tillräckligt att bara klicka på lite olika platser och skrika på sina kompisar. Verkar i alla fall förse min pojkvän och hans vänner med den spänning de behöver!
Det är antagligen en sådan sak jag aldrig kommer att förstå. Nu ska jag ändå försöka få honom att ge upp för kvällen. Önska mig lycka till =)
Naughty
Jag förstår helt enkelt inte!
I'm stupid
Why the hell sa jag så kan man fråga sig nu i efterhand. Men men, nu har jag lovat och gjort alla andra förväntansfulla, eller nåt. Så tårta ska det bli. Men vad jag egentligen borde göra nu är att plugga externredovisning. Har första tentan på torsdag och A LOT left to do.
Men snart dags att "laga" mat (blir nog nudlar + B&J Caramel Chew Chew ikväll), och sen fylla tårtan och sen se Ugly & Despi. Och kanske ta ett bad? Så det blir inte så mycket tid kvar till att plugga.
Anyway, idag gjorde jag nåt sjukt korkat, eller inte riktigt korkat utan nästan lite sinnessjukt (?). Jag skulle ta bussen hem (eftersom bakhjulet på min cykel trillade av igår....) och när den kom stoppade jag ner handen i väskan för att ta upp busskortet. Av någon anledning plockade jag istället upp mina nycklar, gick in i bussen och höll upp dem framför busschauffören. Han bara eeeh och då insåg jag vad jag höll på med. Haha. I'm stupid.
Sveriges svar på the Montag-Pratt family
Anyway, jag har märkt något sjukt skumt. I brist på annat att göra har jag 2 gånger läst igenom texterna bredvid barnbilderna. Första gången såg jag en bild på en unge där det stod: Grattis på födelsedagen Loke i Linköping önskar mamma, pappa och Viking. Helt normalt liksom, även om namnen inte är såna man hör varje dag. Sen såg jag, lite högre upp på sidan ett annat barn med texten: Grattis i efterskott vår lilla Viking i Linköping som fyllde år i oktober, önskar mamma, pappa och Loke. Jag bara okej, de satte väl in båda annonserna samtidigt i den familjen. Fortfarande pretty normal.
Idag när ett nytt nummer av Linköpingsbladet (posten? tidningen? dunno.) kom tittade jag oengagerad igenom barnsidan igen. Och vad ser jag om inte: Grattis Viking i Linköping, vårt söta lilla troll önskar mamma, pappa och Loke. Liksom eeehh... de gillade verkligen uppmärksamheten de fick för två veckor sen! Slänger in en extra annons (nu har det ju gått ett år sen förra gången, de var ju verkligen långt i efterskott sist).
Men sen såg jag det konstigaste av allt. Mitt bland barnbilderna finns ett porträtt på en mustaschprydd man i övre medelåldern. Va? tänkte jag och läste texten. Och, ja ni har gissat det, där står: Nu blir han 54. Grattis världens bästa pappa Olle i Linköping önskar Mickan, Robban, Loke och Viking. Det var visst dags för föräldrarna att få some of the attention också. Mickan är väl mamman i familjen, men vem robban är återstår att se.
Denna entry blev väldigt lång och tråkig. Men anyway, jag väntar på att den publicitetskåta familjen ska visa sig fler gången i tidningen.
Lite väl söt!
Blondin eller brunett?
Så nu sitter jag vaken halva natten och oroar mig för att Yola inte kommer hem i tid. Ni har ingen aning om hur det känns =) Jag menar allvar. För när jag bodde hemma och hon var ute hela nätterna störde det mig inte (kanske för att jag också var ute) men jag tror att det har att göra med att jag inte var "föräldern" då.
Hursomhelst..idag tog jag mina boots (som desperat behöver klackas om) och gick till Mobilia. Men jag klackade inte om dem. Istället shoppade jag efter hårfärg. Varje höst blir jag nämligen lite smått besatt av att få en lika fin och glansig hårfärg som Penelopé Cruz har i alla L'Oréal reklamer, så jag färgar mitt blonda hår, bara för att tre dagar senare ågra mig och desperat längta tillbaka till mina dagar som blondin. Och jag lär mig aldrig!! För nu är jag lika besatt av det igen!!
What to do?
