Ändå stolt

Mitt mobila internet har krånglat sig på senaste tiden.*

Så nu ringde jag till Tele2s kundtjänst.

Först var det telefonkö i typ tio min. Sen:
Tele2man: Hej och välkommen till Tele2, du talar med Peter.
Jag: eeeeeh hej! (förvirrad att de plötsligt svarade efter den kön) kort tystnad innan jag inser att det är jag som borde starta samtalet Umm jo! Jag har mobilt bredband vad heter det nu, Large hos er och här får jag en hostattack
Tele2man: Hehe.
Jag: Haha ojdå. Jo då ska man väl ha tio såna där eeh giga varje månad.
Tele2man: Ja.
Jag: Mm och nu står det på min statisticsgrej att jag har gjort åt två komma nåt men jag har fått en massa sms att jag bara har tio procent kvar. Och så har allt börjat gå svinlångsamt.
Tele2man: Ööh.. Ja din mätare visar fel för här står nu babblar han massa om tusentals megabyte
Jag: Eeh okej. Eller va? Så nu får jag stå ut med det långsamma ändå till november då eller?
Tele2man: Det är ju bara några dagar kvar.
Jag: Ja men.. okej. Tack och hejdå då!
Tele2man: HEJDÅ! skriker nästan, fast på ett snällt sätt


*Nu kom jag på att det är ju en perfekt ursäkt till att denna bloggidioten inte har uppdaterats. Men det hade inte varit sant. Internetet har ju faktiskt funkat. Jag har bara inte pallat skriva nåt.

Grattis i efterskott

Ojdå. För två veckor sen fyllde Naughty & Mama-bloggen ett år.

Det missade vi ju helt.

Året har gått fort.

Ja det var allt.

Att prioritera fel.

Jag var snabbtänkt men korkad i morse.

Stod och sminkade mig när jag plötsligt får en klantattack och tappar både rouget och rougeborsten. Som i slow motion ser jag det hända, och kastar mig ner för att försöka stoppa fallet. Jag sträcker fram armen och - YESSSSSS jag lyckas fånga borsten.

Borsten?

Varför gjorde jag så?

Själva puderrouget föll ner till marken och sprack. Men borsten "räddade" jag när jag riskerade mitt liv (nja typ) för att fånga den.

Det var ju verkligen felprioriterat av mig.

Sms-nostalgi

Hej.
Jag och Natti smsar varandra mycket. Man skulle kunna kalla oss beroende. Eller vadå skulle kunna kalla oss? Vi är beroende helt enkelt.

De allra flesta smsen vi skickar består av pure crap. Ingen vettig info whatsoever. Men det är det som gör att jag älskar dem.

Vissa sms som är extra härliga sparar jag (och hon med, men nu är det ju jag som skriver) i mobilen. Har haft samma telefon i två och ett halvt år nu så det finns några riktigt gamla godingar kvar.

Ibland när jag är uttråkad kollar jag igenom mina sparade meddelanden och det blir alltid några gapskratt.

Kolla här liksom:

Jag har kommit på hemligheten bakom att se ut som om man är 45 när man är 18! Gör en äggmask, sätt på den, vänta tills den stelnat, le sen och voila! Sjuka rynkor runt ögon och mun. Jag blev rädd! Fast varför vill man egentligen se ut att vara 45 om man inte är desperat att komma in på klubbar och det är bara skumt. Whatever.
Från: Natti
2007 Dec 30
21:11

En period skickade vi till och med hemmagjord poesi till varann:

Ensam i natten jag ligger och äter,
det som är kvar av mina friterade potäter.
Det sista av salsan var riktigt gott,
ävom om det inte är särskilt flott.
Och filmen jag såg gör att jag inte kan somna,
det enda som händer är att min fot hinner domna.
Är rädd att dörren av sig själv ska stängas,
och jag in i ett hörn av monster ska trängas.
Försöker tänka på min trevliga Jay Leno-dröm,
jag vänder mig om, nu sprack visst min söm.
Så här ligger jag ensam, i trasiga byxor,
och är rädd för galna män med yxor.
Ja, din kära vän har sannerligen problem,
och känner att jag imorgon till franskan kommer vara sen.
Vi ses imorgon kära Fruktkaka,
hoppas du snart dina ben får raka.
God natt!

Från: Natti
2008 Feb 7
00:25

(Ja alltså jag kallas Fruktkaka ibland. Och den där vintern hade jag ingen rakhyvel och inte råd/lust att köpa. Så mina ben var mer pälsklädda än vanligt till och med)

Vissa är bara helt pantade:

Jag har en dag när jag är förundrad över allt. Prison Break, PB. Peanut butter, PB. Coolt!!!
Från: Natti
2008 Mar 31
18:36

Vet inte hur jag ska kommentera denna:

Nu sitter jag på dagistoa och känner kräkkänslor. Råkade flirta med en kvinna som sa att jag har snygga ben..jag flydde.
Från: Natti
2008 Jun 18
17:37

Och så en sista, priceless liten historia:

Ha ha. På vägen hem såg jag en glad, visslande man med något som såg ut som en thong i handen. Undrar vart han var på väg?!
Från: Natti
2008 Apr 15
01:36



Allt detta blev ju väldigt internt. Och tråkigt för största delen av mänskligheten att läsa.
Men whatever. Hoppas att Naughty i alla fall kan skratta åt sig själv en stund och bli lite nostalgisk. I så fall är mission accomplished!

Mattant

Idag vikarierade jag som mattant. Och halkade i en pöl gulasch.



Det var allt jag hade att säga just nu.

Läskigheter

Naughty är taskig när hon skräms här under. Blev svinrädd! Så detta onödiga och ointressanta inlägg skriver jag bara för att borgdrottningen inte ska vara överst i bloggen längre.

Jag är så sugen på Chocolate Chip Cookies. Och nu äter de chokladcupcakes i Jim's värld på tv'n bredvid mig, det känns bara taskigt.

För några nätter sen såg jag jordens stösta spindel krypa på golvet precis bredvid min säng. Större än en femma. Bland de största jag nånsin sett, och jag blev livrädd. Frossy som var här med Naughty och mig och kollade på film stängde in den i ett glas.
-Det där kommer jag råka välta sen, sa jag.
Och jag hade rätt. Precis när the girls skulle gå hem råkade jag sparka till glaset. Spindeln syntes ingenstans och jag höll på att bli hysterisk (eller blev hysterisk, kanske är mer sanningsenligt). Hade inget annat val än att stänga alla dörrar till rummet och sova på soffan utanför.

Nu var detta snart en vecka sen men spindeln har inte synts till igen. Varje kväll när jag lägger mig är jag rädd att jag ska känna den krypa i mitt ansikte. Men jag kan ju inte låta det lilla (stora) djuret kontrollera mitt liv. Eller hur?



Hoppsan. Detta är ju också en ganska läskig bild att mötas av när man går in på bloggen. Men inte lika farlig som den förra, right?

Jobbjobb

Idag har jag jobbat. Efter en hel sommar av arbetslöshet. Jag gör ett svintråkigt litet projekt med att sortera papper i nummerordning. Men de som jobbar på kontoret verkar trevliga. Och där finns massor av frukt och härliga mackor som jag får vräka av. Woohoo!

Det finns ett litet problem dock. Jag har timlön och när jag är klar med sorteringen så är hela jobbet över. Därför vill jag inte jobba för fort, för att få så mycket pengar som möjligt. Jag är för snabb för mitt eget bästa... Så nu försöker jag hitta bästa sättet att jobba långsamt samtidigt som det ser ut som jag är jätteflitig och effektiv. För jag vill ju att de ska inse att jag är den de behöver anställa till hösten eftersom jag är så otroligt duktig och uthållig...eller nåt.

Mysterium

När man vaknar av att mobilen ringer, varför säger man då alltid nej när den som ringer frågar om de väckte en?

Biltvätt

Idag övertalade/tvingade pappa mig att tvätta och vaxa bilen, vilket jag aldrig gjort förr.

Han tog fram burkar med vax och sånt. De såg sjukt gamla ut. En hade en prislapp där det stod 8,25 kr. Haha.

Jag: Eeh dessa är från din ungdom eller?
Pappa: Nejdå! Hur kan du säga nåt sånt. (Paus) De här fick jag från din mormor när morfar hade dött.
Jag: Så... De är alltså från morfars ungdom?
Pappa: Ja det stämmer nog.

I en av burkarna låg en gammal trasa. Och pappa har aldrig använt vaxet sen han fick det. Alltså har ingen rört trasan, sen morfar gjorde det. Han dog för typ tio år sen. Det FREAKS ME OUT att använda den. Men pappa förstår inte varför.

Mornin'

Jag vaknade för en halvtimme sen. Sov tretton timmar? Helt utan anledning? Mycket mycket skumt.
Men det är väl bara att njuta av arbetslösheten.

Lady GaGa verkar inte sjunga så bra live. Ser henne på Ellen just nu. Det är såklart svårt när man dansar samtidigt, och jag skulle sanna mina ord inte kunna göra bättre, men ändå.

Igår när jag besökte min nya lägenhet hade det blitt nåt avloppsproblem och översvämning. Känns sådär.

Totalt poänglöst inlägg?

Hosta

Hej. Jag är sjuk. Har svinont i halsen och hostar hela tiden. Alltså verkligen hela tiden. Konstant! Ja nu fattar ni nog.

Enda tillfället jag inte hostar är när jag är upptagen med att stoppa in nåt i munnen (dvs äta, inga snuskiga fantasier nu people (eller person, vet inte hur få det är som läser egentligen ;) )).

Det resulterar i att jag ungefär var femte minut desperat springer ut i köket på jakt efter något ätbart. Jag lär mig inte att det enda vi har i frysen är rått (eller ja, fryst) nötkött och persilja. Och i kylen hittar jag fortfarande inte den där kladdkakan jag är så sugen på. Bara mjölk och nån vidrig sås pappa hällt i en glassburk för att spara. (Jag har öppnat och undersökt burken tre gånger nu, för att vara fullständigt säker på att det inte är något yummy som döljer sig där inne).

Nån som vill komma hit med micropop, Marabou, pizza och Cream Cheese Chips? Inte det? Nej då får jag väl återgå till att hosta sönder mina lungor.

So long!

Bouncing Balls

Hej!

Ville bara berätta att jag och Ante är beroende av detta spelet (i MindJolt Games på Facebook, FIY ;)). Vi tävlar mot varandra och just nu LEDER JAG!

Wihoo! Och denna morgon (oj nu såg jag att klockan är tre...) känner jag att Ant aldrig kommer komma ifatt, efter att ha suttit bredvid henne när hon spelade hela morgonen. Jag är så mycket bättre! Haha.







(väntar nu på en sur kommentar, typ "nej maja det är du som suger!!!", från Ante herself)

Det bästa jag vet

Jag älskar när man får gratissaker. Det är nog det allra bästa jag vet.

Som när de bjuder på smakprov i mataffären. Jag springer fram med jordens största smile och roffar åt mig.

Som i våras när det var mässa på universitetet och jag lyckades samla ihop en hel kasse med reklamgodis.

Som idag, när några delade ut goodiebags på stan. Jag fick en och innan jag ens undersökt vad den innehöll utbrast jag: "Om jag dör nu så dör jag lycklig".

Freebies 4-life.

Eine international homme

Innan när jag stod i köket och höll på att baka kakor (som mamma beställt i utbyte mot att jag får låna bilen ikväll) knackade det på dörren.
- Kom in, ropade jag och en gammal vän till mina föräldrar trädde in i huset.
- Hej!, sa jag.
- Bist du alein zu huse?, sa han (OBS jag kan inte ett ord tyska och minns därför inte exakt vad han sa. Men nåt sånt var det.)
- Va?
- Bist du alein zu huse?
- Eeeh... Nej, mamma och pappa är i vardagsrummet, svarade jag förvirrat.
- Thanks, sa han och traskade förbi köket.
Jag fortsätter baka och någon minut senare kommer mannen tillbaka, och öppnar ytterdörren.
- Adiós, Maja!, säger han och vinkar.
- Eeeh hejdå!, svarar jag.

Konstigt hur internationell han var. Inte en enda grej på svenska.

Och nu ångrar jag bittert att jag inte var tillräckligt snabbtänkt för att svara au-revoir eller arrivederci när han gick.

Ouch (eller hur stavas det?)

Jag har alltid varit en klantig människa. Snubblar mycket och tappar saker. Men på sista tiden har det varit extremt. Och det blir värre för varje dag! Igår ramlade jag omkull helt inte mindre än tre gånger. Undrar om jag borde gå till läkaren eller något?

Allt började för någon vecka sedan när jag ramlade ner för källartrappan och landade längst ner som en liten hög. Benen har nu stora böldliknande blåmärken, och som ni förstår så blir det fler varje dag. Jag har i och för sig mycket tur, allt jag fått är skråmor.

Jag undrar om detta kommer gå över. Och i så fall när, hur? Inte så kul om jag beter mig såhär resten av livet.

Övergiven men glad ändå

Imorgon åker min pappa till Tyskland.
Min mamma till Småland.
Bror 2 o 3 är i Belgien över helgen.
Bror 1 åker till USA i övermorgon.
Bror 1s fru åker till Stockholm på lördag.
Och jag åker till Köpenhamn på lördag (FÖR ATT SE FREAKIN' BRITNEY SPEARS!!!! :D :D)

Är det inte lite skumt att hela familjen åker bort exakt samma helg? Fast okej min räknas väl inte riktigt. Köpenhamn liksom. Men still. Alla lämnar mig!

Tur jag har en familj till. (Häggs, that is)

Planerar

Naughty & Mama & systern Flurney ska se U2 i Göteborg den 1 augusti. Wonderful eller hur.
Eftersom mina föräldrar är snåla? giriga? sjuka i huvet? onda? så tar de hyra om jag lånar deras bil för att köra upp till konserten. Därför blir nog buss det billigaste sättet. Ännu billigare blir det ju om man slipper sova över på nåt dyrt ställe.

Oooooch... Jag hittade just en buss som åker från Gbg kl 02.55 på natten efter konserten. Den tar vi! tänkte jag och såg en bild framför mig:

Vi är exalterade, glada och trötta efter att ha stått och hoppat till Bono & Co några timmar. Vi följer folkmassan ut från arenan och hittar ett mysiskt ställe att fördriva någon timme på. Ta en drink kanske? Eller troligen, vad annars är öppet en lördagnatt. McDonalds är också ett alternativ. Mama mobbar dialekten som snackas runt oss, Flur och Naught tycker hon är tjatig som inte verkar tröttna på att härma folk. Efter ett tag är det dags att hitta tillbaka till busstationen. Vi blir lite halvt vilse och Natti får en mindre panikattack. Till slut går det bra och vi kommer ombord på bussen. Om den är full av folk och vi får trängas kommer Yola fråga vart hon ska flytta sina ben för att få plats. Hemma kl halv sju söndagmorgon.

Swell right?

Väntar på en utskällning.

Hej. Naughty gjorde syltmackor till frukost till mig. Jag är ett äkta barn och vill inte äta kanterna. Nu sitter jag här och väntar med spänning/lite skräck på när hon kommer tillbaka in i köket.

Kommer hon bli arg eller inte? Kommer hon tvinga i mig några torra brödkanter?

We'll see. Kan hända att hon har en snäll dag.

...

Tyra Banks är så lång! Kul när hon står bredvid sina gäster i sin show.

Men ja, egentligen har jag inget att skriva.

Det är varmt och stranden ropar. Ikväll blir det bad och mänskligt pyramidbygge med bröder i vattnet. It's our thing.

Jag kan allt om konstnärer egentligen ju. Eller inte.

Häromdagen försökte en kille sälja tavlor till mig.

Han: And this one is inspired by a famous artist, can you guess who?
Jag: *paniktänker* alltså vadå menar han att jag ska känna igen en viss målarstil eller??? Tror han att jag är nån slags expert?
Han: I think you've heard of him. He cut his hair off.
Jag: No, I don't know. Tell me.
Han: Have you ever heard of van Gogh?
Jag: *stolt och försöker imponera med mina kunskaper* YES! I KNOW WHO THAT IS! He cut his ear off!!!
Han: Yeah...
*tystnad*
Jag: AAAAAHAAAAAAAA! That's what you said!!! I thought you said he cut his hair off! And I was like 'what's he talking about, everyone cuts their hair?'. Now I get it.
Han: Umm... Okay.

Tidigare inlägg
RSS 2.0