Naughty & Mama

Alla här uppe mobbar mig för min skånska.. det är fine, men jag trodde inte det hördes så himla mycket på mig! anyway, jag älskar malmö så mycket. Malmö kickar Linköpings ass eftersom:

1. Falafeln. Här är falafeln ett äkta skämt. Den kommer i typ tunnbröd, med pyttesmå, hårda falafelbollar, och kostar runt 60 kr!! Är det inte helt sick. Inte för att jag var en så stor falafelälskare hemma heller, men jag menar det är ju gott. Och hur kan de kalla denna dyra skiten för falafel?
2. Folk är artiga här. Okej, det är väl egentligen ett plus, men när busschauffören säger "jag tror det är någon som råkar luta sig lite mot stoppknappen så den trycks in hela tiden, det är lätt hänt men försök att undvika det" med en trevlig röst istället för ett skrik på skånska "om ni trycker på den jävla knappen en gång till så åker ni ut! FÖRSTÅTT?" så saknar jag skrikiga, tjocka, skånska gubbar like crazy.
3. Alla här är likadana, framför allt tjejerna. De går runt i sina koftor och sitt utsläppta, plattade hår och är allmänt trevliga mot alla. Jag saknar Heleneholms freaks och cp-barn. (nästan att jag saknar emos. men bara nästan)
4. Här är skog och fält överallt. Om man går typ hundra meter från mitt hus står man mitt i värsta fältet. Och på väg till skolan cyklar jag genom en skog. En äkta skog. Det är freaky.
5. Malmö har havet. Allt som finns här är en skabbig sjö en mil utanför stan. Okej, jag har ingen rätt att kalla den skabbig för jag har aldrig ens sett den. Men ändå.
6. I hela stan finns ett enda, jag skojar inte, ett enda Espresso House.
7. Och inget Zara.

Well, det var allt för nu. Men jag ska inte klaga för mycket. Här finns väl bra grejer också. Har inga exempel på det though... Dags att städa och duscha, jag stinker. Men antagligen kommer jag inte städa. Buh-Bye

Mama