Naughty & Mama

Linköpingsbor (svenskar) … vet ni vad ni är?
Svar: Dryga!

Alla i den här trakten behöver chilla lite, herregud!

Idag sitter jag på mitt seminarium som ska handla om folkskoleutbildningens framväxt (väldigt oförberedd faktiskt. Brukar aldrig vara det, men den här gången orkade jag inte plåga mig igenom sex texter om utbildning). Killen som efter en stund kommer och sätter sig bredvid mig plockar prydligt upp sitt texthäfte, sitt block och så två dataskrivna sidor som behandlar hans tankar om texterna vi har läst. (Man behöver inte skriva ner något inför seminariet). ”Hmm, tänker jag. Det här måste vara hans första seminarium, så där ordentligt gör man inte saker annars”. (Been there, done that liksom). Och mycket riktigt visar det sig så. När läraren ungefär 40 minuter senare delat in oss i grupper som ska diskutera frågor som ”Hur har samhället påverkats av skolan på lång och kort sikt?” visar det sig att den enda som läst texten ordentligt i vår grupp är vår lilla Newbie. Jag och en blond tjej erkänner att vi bara skummat igenom texten och den fjärde, mycket uttråkade killen säger inget, vilket tolkas som om han inte har läst den alls. Pinsam tystnad uppstår när ingen har något intellektuellt att säga om texten.
     ”Jaha…ehm,” harklar sig Newbie, varpå den stackaren försöker få igång samtalet genom att dela sina tankar. Självklart får han ingen som helst respons från oss som inte har orkat ögna igenom papperna. Ungefär fem plågsamma minuter senare har jag fått nog av tystnaden och känner att jag måste hjälpa vår nykomling. ”Fy vad pinsamma vi är som inte har läst texten. Så går det när man gått här ett tag!” säger jag. Newbie ler lite. De andra är dödstysta. ”Men vad säger ni, ska vi försöka hjälpa till lite. Bara ordbajsa, vi vill ju kunna presentera något, eller hur?” fortsätter jag. Tystnad följer. Jag börjar brainstorma, komma med vissa exempel som make sense och andra som inte alls gör det. De andra säger något ord då och då, men det är tydligt att de fortfarande är obekväma. När jag efter ett tag pratat om allt från Afrika till falafel och Jay Leno börjar jag ge upp. Inget kunde få de här personerna att släppa loss lite. INGET! Jag undrar verkligen vad sådana människor gör för att ha kul! Det värsta av allt är att detta är en vanlig företeelse här.
     Ni vet hur man brukar prata om att svenskar är så jäkla stela, att man inte kan sätta sig på en buss och börja prata med en främling. Jag måste säga att jag trodde det var bad nere i Malmö, men HÄR. Här tiodubblas den svenska ”stelheten”. (Nej, det gäller inte alla, träffade till exempel en underbar glassförsäljare igår!) Men snälla, snälla. Släpp loss lite. Chilla. Var inte så stela. Vad är det absolut värsta som kan hända? Ert backslick blir lite messy?! Allvarligt talat, andas. Skratta.

Ciao

Ps. Självklart ska detta läsas med en nypa salt. Jag vet att jag dömer folk. Men then again, vad vet jag? Jag är från Malmö. Alla vet att skåningar är skabb i mysbyxor som hänger vid falafelvagnen varje kväll och pratar oförståeligt och sjukt osexigt! ;-)

Peace