Hej, jag är tio år gammal (och älskar det)

Idag skulle vi presentera våra grupparbeten i skolan. Lektionen började med att läraren sa "nu ska varje grupp göra en poster som sammanfattar arbetet". En hög suck hördes från hela klassen.

Utom från mig då. Jag utbrast ett hög "Jaaaa!" och blev överlycklig. Började sen klippa, klistra, kalkera bilder och försöka skriva fina rubriker som om det inte fanns en morgondag.

Gruppen satt runt mig och ägnade den mesta tiden åt att förundras och chockeras över hur barnig jag var. Man skulle kunna beskriva mig som hyper. Fast... jag är väl hyper för det mesta egentligen. Extremt hyper får vi säga då.

De sa saker som "alltså hur kan detta vara universitetsnivå?". Jag sa saker som "alltså fy vad jag saknar mellanstadiet nu!".

Men det var värt det. Vår blev klart finast av allas, och jag blev särigt stolt. Egentligen var jag väl inte nöjd, men om man jämför med resten av klassen var det ett mästerverk.

Tvingade en gruppmedlem att fota mig och planschen.

Ja, jag vet att allt är snett. Särskilt diagrammet i mitten.

I slutet av lektionen skulle vi skriva reflektioner på seminariet. Hela klassen skrev "onödigt med posters". Jag la till "fast en av oss älskade det, ha gärna fler färger på papper och pennor till nästa gång!" på min grupps papper.

Kommentarer
Postat av: knivlisa

Sv: Hhaha, vad kul! Skönt att nån annan sjunger.

2009-04-29 @ 23:41:02
URL: http://knivlisa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0