Rädd för chefen
Jag är rädd. Livrädd för chefen (tror jag han är) på tidningen metro.
Mitt otroligt glamorösa sommarjobb är ju som sagt städerska på lite olika ställen, bland annat på tidningen metros kontror. Som ni säkert han förstå känns det lite sådär halvjobbigt att krypa in under folks skrivbord, medan de försöker sälja reklamsidor för att byta papperskorgspåsar, men det är helt enkelt sånt man bara lär sig. Första gångerna var jag jätterädd, men nu går det av bara farten. Men så har vi då chefens rum. Han sitter inte med de andra, utan gömmer sig bakom en läskig (oftast stängd) dörr, där jag ibland hör honom ha allvarliga samtal med sina arbetare. Och av någon anledning vågar jag inte störa denna man! Jag hatar det helt enkelt! Har jobbat där i två veckor och städat hans rum två gånger. (Det ska städas varje dag...)
Idag när jag kom märkte jag dock till min stora lycka att dörren var vidöppen och ingen var där. Så jag mer eller mindre sprang in, rev ut skräpet ur papperskorgen, svabbade av i ljusetshastighet och dammade cirka 0,00001% av bordets yta. Jag var allvarligt talat andfådd när jag kom därifrån, haha! Men jag hann.
Och så har jag det problemet ur världen...
...i alla fall tills imorgon då jag måste göra om det igen!
Ciao!
Det värsta av allt är att han är snäll... jag vet faktiskt inte what the hell my problem is!
Mitt otroligt glamorösa sommarjobb är ju som sagt städerska på lite olika ställen, bland annat på tidningen metros kontror. Som ni säkert han förstå känns det lite sådär halvjobbigt att krypa in under folks skrivbord, medan de försöker sälja reklamsidor för att byta papperskorgspåsar, men det är helt enkelt sånt man bara lär sig. Första gångerna var jag jätterädd, men nu går det av bara farten. Men så har vi då chefens rum. Han sitter inte med de andra, utan gömmer sig bakom en läskig (oftast stängd) dörr, där jag ibland hör honom ha allvarliga samtal med sina arbetare. Och av någon anledning vågar jag inte störa denna man! Jag hatar det helt enkelt! Har jobbat där i två veckor och städat hans rum två gånger. (Det ska städas varje dag...)
Idag när jag kom märkte jag dock till min stora lycka att dörren var vidöppen och ingen var där. Så jag mer eller mindre sprang in, rev ut skräpet ur papperskorgen, svabbade av i ljusetshastighet och dammade cirka 0,00001% av bordets yta. Jag var allvarligt talat andfådd när jag kom därifrån, haha! Men jag hann.
Och så har jag det problemet ur världen...
...i alla fall tills imorgon då jag måste göra om det igen!
Ciao!
Det värsta av allt är att han är snäll... jag vet faktiskt inte what the hell my problem is!
Kommentarer
Postat av: mama
Hahaha jag älskar det. Kan se det framför mig, dig rusa in där :)
Trackback
