Naughty & Mama

Citat från en deltagare i Paris Hilton's My New BFF:

I mean, licking a total strangers tounge is obviously a thing I wouldn't normally do. And at the photo shoot, I was all sensual, acting like I was gonna make out with a girl. So this was definitely a good week for me.

Igår såg jag Sverige-England matchen.

Jag har på mig pyjamas och gult nagellack. England gör tre mål.
Jag blir kall och tar på mig en blå tröja (som nu bildar en viss färgkombination med det gula nagellacket, ja ni fattar). Sverige gör tre mål.
Mitt i straffarna, som är helt jämna, blir jag varm och tar av tröjan igen. Sverige missar en straff och England vinner.

HUH? Är det jag som från och med nu har kontroll över hur det går för Sverige i fotboll??? Oh God, jag är inte mogen för det ansvaret.

Michael Jackson dog i natt. Och redan nu har People magazine lagt upp en hel guide över hans liv.

Det måste vara skumt att ha det jobbet. Sitta och göra långa rip- foto- och textreportage inför kändisar som fortfarande lever. Undrar hur de väljer ut vilka det är dags att skriva inför? Liksom, Hugh Hefner börjar ju bli jättegammal. Gör ett reportage! Och Rihanna kanske blir ihjälslagen av Chris Brown, skriv om henne nu! För säkerhets skull alltså.

Okej sorry. Man kanske inte får skämta om sånt.

Idag har jag ätit en hel påse Cream Cheese Chips.

Hejdå!

Idag körde jag till Mobilia för att köpa en jacka till min mamma. Obs hon betalade, jag är fortfarande pank och ogenerös. När jag hade parkerat bilen och skulle gå över ett övergångsställe så var jag lite dum. Stod och väntade en liten stund på bilar som körde förbi. Sen när jag skulle gå så lyfte jag ena foten som för att trycka på bilens gaspedal. Så stod jag där nån sekund och väntade på att bilen skulle börja rulla. Men det gjorde den ju inte.

Måste sett smått sinnessjukt ut.

Badrumsvåg måste vara det onödigaste ordet nånsin. Liksom vadå badrum? Vågen har ju inte ens nåt med badrummet att göra. Man kan väga sig överallt liksom. Okej om man hade flera vågar i sitt hus så man skulle dela upp dem, typ badrumsvågen, köksvågen och vardagsrumsvågen. Men det har ju ingen. Sjukt onödigt ord helt enkelt.

Det är som att säga köksspis. Eller nej, ännu dummare. Jag kan inte ens komma på nåt exempel.

Maaan I'm a pathetic loser. Yes!

Jag har ju just flyttat. Och som sagt använde jag en massa banankartonger jag fick från mataffären för att packa all min skit. Ganska normalt eller hur?

När jag var liten trodde jag att kladdkaka var något min familj själv hade uppfunnit. Familjer har ju såna egna traditioner liksom, och jag trodde det var en av våra. Sen en dag när jag var hemma hos en kompis och fick kladdkaka till efterrätt så fick jag en liten chock och bara: vaa? Hur kan de ha kommit på exakt samma namn på typ exakt samma kaka? Men med tiden fattade jag hur det låg till.

Min mamma däremot. Hon tror fortfarande att det är hennes egna uppfinning att flytta med hjälp av bananlådor. Och jag planerar inte att berätta sanningen för henne any time soon.

Insåg just att det alltid finns ost i föräldrarnas kyl.
Låter kanske som en självklarhet. Bara den som levt som en fattig student kan nog fatta hur det känns.

Liksom - jag kan göra smälta ostmackor till lunch! Ha lite ost på pastan! Göra en pizza? Om jag gör omelett (vilket jag egentligen hatar) kan jag göra den lite smågod genom att fylla med ost!

Jag har lärt mig uppskatta det lilla. Sen att le parents aldrig har chips hemma är ju lite jobbigt. Men jag ska fokusera på det positiva.

Mina föräldrar är svåra att förstå.

Jag: Mamma var är nyckeln till källaren?
Mamma: Pigtittaren.
Jag: Huh?
Mamma: Pigtittaren!
Jag: Va? Kan du prata svenska?
Mamma: Nyckeln är där, PIGTITTAREN!
Jag: Va? Alltså vad snackar du om? Var är den?
Pappa: Detta är en pigtittare (pekar bort mot andra sidan hallen)
Jag: Vadå detta? Vilket? VAR ÄR NYCKE... Aah just det jag lämnade den på köksbordet.
Mamma+Pappa: Pigtittaren!

That's all.

(och nej jag har fortfarande inte fattat vad de menade med pigtittaren)

Nu har jag flyttat tillbaks till Malmö. Tillbaka hem till mina föräldrar. Att bo med dem igen känns väl sådär.
Men några perks finns det - som att de alltid har en full kyl och frys. Idag har jag ätit tre skedar strössel rakt ur paketet och planerar att strax gå ner och knapra lite frödinges kladdkaka.

Hur som helst så är jag arbetslös och patetisk. What to do? Jag vet inte måste jag säga. Ingen vill ha mig hur många jobb jag än söker. Hmm. Dessutom har jag ont i nacken efter att ha kommit på delad förstaplats i en liten limbotävling.

Ciao

Idag såg jag en femtioårig man stå och klottra på en vägskylt. Först trodde jag att han stod och tvättade bort klotter, men när jag kom närmare insåg jag att det var en fet penna han höll i, och var i full färd med att kladda ner hela skylten. Det var lite kul.

Nu dags för tenta.

Jag håller på att flyttpacka och sånt. Det är jobbigt för det känns verkligen som det inte finns nån ände på jobbet. Hur mycket grejer har jag egentligen?
Har hämtat bananlådor på Willys tre dagar i rad nu och blivit tjenis (eller vad man säger) med personalen på fruktavdelningen. Imorgon ska jag dit igen.

Att flytta känns lite halvbra just nu. Ju närme flyttdagen kommer desto sämre känns det. Visst ska det bli kul att komma tillbaka till Malmö och allt folk där, men det skumma är att jag liksom haft ett liv här som jag ska lämna. När jag tvättar tänker jag: aldrig nånsin mer kommer jag vara i denna tvättstugan. När jag säger run in to folk jag känner i skolan tänker jag: jag kommer aldrig mer se denna personen. När jag cyklade hem från skolan idag tänkte jag: jag kommer bara cykla denna väg en gång till i mitt liv. Känns sjuuuukt. Och ångestframkallande. Men det ska nog bli bra. Så länge jag lyckas skaffa ett jobb och nånstans att bo i gamla Malmö...

Mitt i allt detta har jag en tenta imorgon. Förra året klarade 20% av studenterna den... Jag är ganska orolig med andra ord. Men det känns inte hopplöst. Så länge han inte gör en tenta med mest av de sakerna jag inte kan, typ P/E-tal, WACC, CAPM och betavärde - intressant info right?

Jag har de senaste dagarna kokat makaroner i samma gryta tre gånger. Utan att diska den emellan. Jag har varit för lat och tänkte att det kan väl inte skada. Men nu för typ en halv minut sen blev jag skadad. Kokar majskolv (pasta och majs är ändå typ samma sak, eller de ligger nära varann iaf) i den för tillfället och råkade spilla kokande vatten på hela mitt ben.

It hurt!!!






Men det var inte så farligt som jag vill få det att låta. Det var ju som sagt en halv minut sen (en hel nu kanske?) och jag har inte ont längre. Inte ens ett rött märke blev det. Jag trodde kokande vatten var hett men tydligen inte så farligt. För övrigt var det länge sen jag använde ordet hett i betydelsen varmt. Och inte det vanliga het.

Idag tänkte jag på en grej. (Btw. Alltid när jag skriver grej tänker jag att det är fel och är på väg att ändra till "grig". Alltså som med mej, dej -> mig, dig.)

Som vi alla vet är svenskar ganska stela människor. Jag vet att man inte ska dra alla över en kam (Visst heter det kam och inte kant? Ååh, jag blandar alltid ihop det...) men nu tänker jag göra det i alla fall. Svenskar är i allmänhet rädda för att sticka ut och att prata med främlingar. Alla vill passa in och visar inte sina känslor öppet.

Själv har jag lagt märke till detta ännu mer sen jag flyttade från Malmö till Linköping, vilket makes sense eftersom östgötar är mer 'svenska' än skåningar (hoppas ni fattar vad jag menar med det).

T.ex. häromdagen när jag och Naughty satte oss ner mitt i ett överfullt tåg när jag inte orkade stå upp. Och så vräkte jag ett rör Pringles (som vi för övrigt hade stulit), där nere på golvet. Jag menar, egentligen är det ju inte det minsta konstigt, tycker jag i alla fall. Men ändå stirrade alla svenskar omkring oss, tisslade och tasslade lite med varann och gav djupa hatblickar.
De tål verkligen så lite! Alltså - vi skulle säkert få några blickar om samma grej hände i Malmö, men det skulle faktiskt inte vara alls lika mycket (enligt mina erfarenheter). Men det är inte "svenskar vs skåningar" jag tänkte skriva om egentligen.

Tillbaka till idag. När jag satt och pluggade i skolan kom det förbi en klass med blivande civilingenjörer. De var antagligen på väg till nåt evenemang eftersom alla hade student-overaller + likadana solglasögon & kepsar på sig. I sådana situationer vågar folk plötsligt sticka ut och vara "galna", det blir liksom den nya normen när man kommer i en grupp på det sättet. De skuttade fram, sjöng lite sånger och hälsade på främlingar som gick förbi (obs de var inte fulla).

Samma sak om man är ute till exempel. Att man pratar mer och släpper loss när man har druckit är ju en helt annan sak, men svenskarna behöver inte ens vara fulla för att plötsligt bete sig annorlunda, och visa sin personlighet lite tydligare om man träffar folk ute på natten. Jag gissar att det är bland annat därför studenter festar så mycket. Och att det är därför man har overaller och alla andra mystiska traditioner.

Här uppe ser mina klasskompisar mig som en ganska "out-there", utstickande person. Mest eftersom jag säger vad jag tänker, ibland gör små glädjedanser för mig själv, bjuder alla på godis och kakor all som oftast, och då och då tar upp lite väl (ja, lite väl enligt dem då) personliga ämnen med folk jag just lärt känna (typ när jag berättade om att jag hade fått stora problem när mitt toapapper tog slut hemma, och hur jag löste det, hehe.). En del gillar mig för det, andra blir sjukt rädda och tar avstånd från mig. Jag har kommit fram till att jag trivs med det, för de sistnämnda är ändå obviously not my kind of people.

(Det blir dessutom ännu stelare med åldern. En 20-åring som är lite crazy kan ändå bli accepterad, en 45-åring som beter sig på samma sätt ses ju verkligen som ett sär. Nu när jag skriver detta tredubblas min åldersnoja.)

Detta blev väldigt långt.

Igår på väg till skolan råkade jag köra över en snigel med cykeln. Den var riktigt enorm, skalet var typ som en golfboll. Jag är inte helt hundra på hur stor en golfboll är, men i alla fall.

När jag kom till skolan berättade jag detta med panik i rösten för en klasskompis. Sa att jag nu var rädd att hela cykelhjulet är inkletat i mosad snigel.
- Ja, det kanske till och med har stänkt på dina kläder!, sa han.
Jag blev ännu mer skärrad och började skrika ut blandade saker om hur äckligt det är att vara täckt av snigel.

Men då sa klasskompisen: "Du inser nu att du har tagit livet ifrån en annan varelse, men det du bryr dig om är om du har blivit lite kladdig?"

Jag fick dåligt samvete.

Jag är en sån person som typ inte kan se skräckfilmer. Jag blir rädd av allt. Typ.

Igår hade jag filmkväll hos grannen, som btw lockade dit mig genom ett löfte om gratis chips. Det var svårt att välja film (Etta på The Pirate Bay's topplista låg nåt som hette Lesbian Vampire Killers. Jag ville inte se den. Eller okej, en liten del av mig ville väl undersöka den. Men det var verkligen inte rätt tillfälle eller sällskap.) (OBS det var alltså hos grannen. Själv skulle jag förstås aldrig göra något så fruktansvärt som att ladda ner filmer illegalt).

Hur som helst så hade han nån film på datorn som han tvingade mig att se, men vägrade berätta vad den handlade om. Jag borde ju ha fattat att det inte skulle vara något för mig när han var så hemlighetsfull... Men jag var inte tillräckligt snabbtänkt.

Det visade sig vara en film om en tjej som blir våldsamt kidnappad, nerdrogad och såld på auktion som hora.

Jag satt med tårar i ögonen hela filmen och ryckte till av alla ljud utanför (och den ondskefulla grannen vägrade stänga uteplatsdörren! Mördarlystna albaner hade ju kunnat springa in! Alltså... jag har inget emot albaner, grejen var att de onda i filmer var just därifrån).

Att jag senare, på hemvägen, sprang i panik mellan våra hus säger väl det mesta. (Särskilt om man vet hur lat jag är och hur mycket jag hatar att springa)

Okej, här är en tävling. Gissa vilken handduk som Naughty har använt och vilken jag har använt? (jag suger visst på svenska idag. Oh well.)

Idag lyckades jag äntligen övertala några av mina klasskompisar att gå ner i skolans källare med mig (okej, nu låter det som jag typ ska förföra dem där nere. Men så var det ju inte.). Det är nämligen så att universitetet har långa gångar i underjorden mellan de olika byggnaderna, och ända sen jag fick höra talas om dem har jag velat gå ner och kolla. Fast jag har såklart inte vågat undersöka dem helt ensam. Men idag!

Det var kul. Men läskigt. Mycket mer har jag väl inte berätta om äventyret. Jag tog ett foto though:

Igår hade vi en riktigt härlig utekväll. Vi dansade, drack yummy drinkar, mobbade överdrivna snobbar i smyg och spelade Black Jack för första gången i våra liv. (Det gick svinbra och vi fyrdubblade vår insats) (vi äger) (okej då, det var nog mest nybörjartur)

Förutom det så lyckades vi även komma in gratis på tre ställen och snacka till oss (eller... klanta till oss?) en gratis varm choklad på BK. Att få gratis saker är bland det bästa jag vet. Så nu är jag lycklig, även om benen gör lite ont efter en natt av dansande och lång ramning/promenad hem. (rama är alltså att skjutsa på cykeln, in case att någon icke-skåning läser detta :P)

Det var hur som helst en riktigt rolig natt, och jag är glad att vår troligtvis sista utekväll här uppe var så lyckad!

Denna helgen träffade jag mina kusiner. Sist jag träffade dem kom jag ju fram till att jag har en helt annan humor. Och nu gick det upp för mig vad de tycker är roligt. Typ detta:

Deras mamma öppnar kylen och hittar en ihopknycklad servett bakom mjölken.
Min reaktion blir "hehe, så skumt".
Kusinernas reaktion blir HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA ÅÅÅÅÅÅÅH JAG DÖR SÅ KUL!!! LIKSOM, EN SERVETT!!! HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

Jag blev lite rädd för dem.

En annan grej jag tycker är roligt är att göra sjuka alternativfrågor till folk. Det var det jag ägnade mig åt varje fysiklektion i hela trean. Igår roade jag och Yola oss med det på msn. Några exempel:
Skulle du helst se ut som en ko eller bara kunna mu-a?
Vara fastvuxen i en bil eller ha skridskor till händer och fötter?
Ha mörklila hud eller hängröv ner till marken?
Ha bytt plats på bröst och rumpa (så man skiter framåt liksom) eller inte ha en mun (prata och äta med näsan istället)?

Det är nog rätt låg humor det där. Men it cracks me up så sjukt mycket. Just att sitta och bara försöka komma på sjukare saker hela tiden, och döda varandra av skratt. Hihi.