Min underhållande vän Mojo...
Okej då Mojo, men då får du inte bli sur när ditt livs mest intima hemligheter plötsligt hamnar på nätet så alla de tusentals läsare som bloggen snart kommer att ha kan roas av det, hehehe.
Hemlighet nummer ett: Vi är patetiska. Men i och för sig, vem är inte det? För några dagar sedan frågade jag henne när hon skulle smsa till sin vän/fuck buddy/underhållande objekt (vet inte riktigt vad jag ska kalla honom) som ska flytta ner hit till kära gamla Malmö. Fick till svar:
"Haha. Vet inte, onsdag kanske. Vad tycker du? Jag låtsas för mig själv att jag inte planerar en dag utan bara kommer att göra det helt spontant…men…Jag är ganska busted. Hahaha".
Det har vi pratat om helt mycket de sista dagarna, hur man låtsas att man är helt impulsiv och inte alls bryr sig så mycket om vissa personer som man gör. Och man kämpar verkligen för att gå på det också. Hahaha. Dör av skratt. Nighty night. Ska drömma ihop lite fler juicy hemligheter om Mama Farn nu =)
Ändå stolt
Så nu ringde jag till Tele2s kundtjänst.
Först var det telefonkö i typ tio min. Sen:
Tele2man: Hej och välkommen till Tele2, du talar med Peter.
Jag: eeeeeh hej! (förvirrad att de plötsligt svarade efter den kön) kort tystnad innan jag inser att det är jag som borde starta samtalet Umm jo! Jag har mobilt bredband vad heter det nu, Large hos er och här får jag en hostattack
Tele2man: Hehe.
Jag: Haha ojdå. Jo då ska man väl ha tio såna där eeh giga varje månad.
Tele2man: Ja.
Jag: Mm och nu står det på min statisticsgrej att jag har gjort åt två komma nåt men jag har fått en massa sms att jag bara har tio procent kvar. Och så har allt börjat gå svinlångsamt.
Tele2man: Ööh.. Ja din mätare visar fel för här står nu babblar han massa om tusentals megabyte
Jag: Eeh okej. Eller va? Så nu får jag stå ut med det långsamma ändå till november då eller?
Tele2man: Det är ju bara några dagar kvar.
Jag: Ja men.. okej. Tack och hejdå då!
Tele2man: HEJDÅ! skriker nästan, fast på ett snällt sätt
*Nu kom jag på att det är ju en perfekt ursäkt till att denna bloggidioten inte har uppdaterats. Men det hade inte varit sant. Internetet har ju faktiskt funkat. Jag har bara inte pallat skriva nåt.
Skåningar!
”Åh, jag vill också åka rullor”, utbrast jag igår när jag och några av mina kursare stod och vaktade fritidsbarnen.
”Va? Vad pratar du om?”, utbrister smålänningen som står närmast mig?
”Ja, rullor”, säger jag och pekar förbryllat mot barnen på sina rullskridskor.
”Hahahahahaha. Rullor, säger ni det? Herreguuuud. Det heter ju in lines!”
Vi skåningar har det minsann inte lätt ibland =) Hittade precis det här:
Så vet du att du är en äkta skåning:
- du inte har en huskatt utan en bonnakatt.
- du vet att ålarens och kålhuvvu ska ses som förolämpning och inte alls handlar om mat!
- du inte struntar i något utan bangar något!
- du inte kastar, du hottar liten boll.
- ni lekte pjätt när ni var små.
- du förstår hur man är om man är en " fubbick"
- du beställer en "cocka" i stället för en "cola"
- du vet att mög kan ersätta i princip vilket ord som helst när saker inte riktigt går som du har tänkt.
- du anser att Stockholm är norra Sverige.
- du inte fattar varför folk åker till fjällen, alperna ligger lika nära och backarna är dubbelt så långa.
- du hejar på HIF/MFF och ger dig aldrig i en diskussion mot någon som hejar på det andra laget. När du däremot träffar någon som inte hejar på HIF/MFF, men som klankar ner på motståndarlaget så försvarar du dem, fast du naturligtvis aldrig skulle erkänna det för din ärkefiende.
- du pratar flytande danska efter för stort intag av världens antagligen bästa öl.
- du hoppas att Skånes alla grävmaskinister skulle vilja alliera sig för att vi en gång för alla ska frigöra oss från de självgoda stockholmarna.
- du inte behöver fråga vad en "rullebör" är.
- röv inte alls är något vulgärt.
- du känner dig hemma var som helst i världen bara någon pratar skånska.
3
Fancy Schmancy
Hade också ett väldigt "Julia Roberts i Pretty Woman"-moment när vi kom in på lyxkrogen. Framdukat var det nämligen med massa olika gafflar och knivar och jag har självklart ingen aning om vilken som går till vad, hihi. Svårt sånt där.
Jag skulle i alla fall aldrig gå tillbaka. Portionerna var löjligt små. Brödet vad ungefär lika stor som en enkrona och till förrätt fick man en pytteliten bit lever. Det var inte särskilt gott. HUvudrätten bestod av en liten bit fisk, tre bitar hårda grönsaker, två matskedar potatismos och en miniskål blomkålssoppa. Jag var tvungen att sno min bordgrannes efterrätt för att överhuvudtaget känna någon mättnad efter middagen. Antar att rika människor inte blir hungriga. Fattar inte att någon betalar 300 för något sånt när man kan få en perfectly fine falafel för 20. Haha. Jag kanske totalt lack any class...?
Lika bra på vett och etikett som Julia...
Grattis i efterskott
Det missade vi ju helt.
Året har gått fort.
Ja det var allt.
Klant
Mina första steg in i skolan kändes bra, min outfit var fin och välplanerad och mitt hår var snyggt vindrufsigt. Men så händer det. Jag snubblar och för att hålla mig på fötter tvingas jag släppa väskan som far i golvet och öppnar sig med en duns. Ut flyger pennor och block åt alla håll.
Varför?
Annars var det riktigt kul att vara tillbaka i skolmiljön. Tog verkligen tillbaka mig och mina kursare till "the good old days". Tiden före mobiltelefoner och ipods. Tiden då utsvängda jazzbyxor, magtröja och buffaloskor var det hetaste man kunde ha på sig. Tiden då Spice Girls och Aqua garanterat livade upp en fest! Riktigt härligt! Visst saknar man det lite? Och visst får man lust att stänga alla fönster och dörrar bara så man kan höja volymen på den här klassikern och dansa loss? =)
Att prioritera fel.
Stod och sminkade mig när jag plötsligt får en klantattack och tappar både rouget och rougeborsten. Som i slow motion ser jag det hända, och kastar mig ner för att försöka stoppa fallet. Jag sträcker fram armen och - YESSSSSS jag lyckas fånga borsten.
Borsten?
Varför gjorde jag så?
Själva puderrouget föll ner till marken och sprack. Men borsten "räddade" jag när jag riskerade mitt liv (nja typ) för att fånga den.
Det var ju verkligen felprioriterat av mig.
Why. Can't. I. Study?
"Konventionsstaterna skall i enlighet med nationella förhållanden och inom ramen för sina resurser vidta lämpliga åtgärder för att bistå föräldrar och andra som är ansvariga för barnet..."
Så plötsligt lyfter jag min blick och får syn på datorn. Den börjar dra i mig. Jag hör hur den kallar på mig! Att det ska vara så sjukt svårt att koncentrera sig. Men vad gör man när datorn vill att jag ska gå in på usmagazine.com och för att se om Jessica Simpson har fått tillbaka sin hund Daisy och mobilen piper konstant? Och som om inte det vore nog sitter min pojkvän och hans vän och fnittrar (ja, fnittrar som små tjejer) framför tvn. Guuuud! Nej, jag kommer give in för mina lustar! (Kan man säga så?) Jag är åndå för trött för detta!
Kommer Jess få tillbaka Daisy?
Hungrig
För övrigt har jag en totalt omättlig dag! Pressar i mig macka efter macka, men blir inte nöjd! Vad ska man göra?
Nu ska jag sticka och jobba. Ska dock inte gå idag. Igår vaknade jag nämligen med den briljanta idén att jag och min pojkvän skulle gå överallt. Det resulterade i att jag idag vaknade med smärta i hela kroppen! Hehe. Ska ta det lugnt på motionsfronten nu!
Glöm inte se fotboll ikväll =)
Ciao!
Orgasmiskt bacon!
Hot as hell!
Homework dags!
Nu ska jag se en Britneyvideo (för att peppas och bli på bra läshumör) sen läxdags!
Hen
Trötthet och Shamu
Toapapper
Är jag så patetisk? Ska nog sluta dela med mig av sånt...